Båda de runstenar som hittats på Säby marker är uppställda på annan plats än den där de fanns vid upptäckten. Av någon anledning har ingenstans den riktiga fyndplatsen angivits. Inte ens framlidne länsantikvarien Sven "Runjanne" Jansson har har i sin bok om runinskrifter sagt annat än "i närheten" - trots att han själv var inblandad i båda upptäckterna.
Från historisk synpunkt är det naturligtvis fyndplatsen som är intressant. Det är den som kan bidra till det pussel som så småningom kan klarlägga hur det forntida samhället såg ut.
Båda stenarna hittades av Olle Holmer, tidigare ägare till Säby och numera bosatt på Söderby gård. Olle tillhör ju bygdens verkliga profiler med en mångårig kommunalpolitisk insats och ett väldokumenterat intresse för socknens natur och kultur.
Figur 1. Fyndplatserna för de båda Säbystenarna (röda kvadrater 1 och 2). Den röda cirkeln visar nuvarande placering av sten 2. Områden med hög fosfathalt är markerade med mörkt raster. Registrerade fornlämningar är markerade med rosa färg.
Den ena av stenarna (1) står numera vid den lilla brukningsvägen öster om fyndplatsen (se figur 1). Den andra är uppställd strax öster om Säby gård intill Djursnäsvägen.
Olle kunde vidare berätta att årtiondens jordbruk avslöjat andra intressanta saker. Flera områden med helt avvikande jordmån finns nämligen i närheten. Det är jordar med höga halter av fosfor- och andra salter - något som uppstår vid förbränning och förmultning av animaliskt material och således innebär troliga mänskliga bo- eller gravplatser. De ligger alla längs en höjsträckning 50-100 meter söder om runstenarnas fyndplatser (se figur 1).
Höjdsträckningen är utjämnad av odling men hamnar ändå åtskilliga meter över Österstyrans nivå. Den fortsätter österut och bildar den tydliga vattendelaren mellan "Stymninge sjö" (se separat artikel) och Styran-sjöarna. På så sätt är det en mycket naturlig plats för bosättning.
Figur 2. Översikt av området Säby-Östra Styran: fyndplats för runstenar (fyllda cirklar), registrerade fornlämningar (ljust rastrerade med streckad linje) och misstänkta lämningar (grå). Den grå linjen visar höjdkurvan för 30 meter.
Den gamla "vikingavägen" förbi Sorunda har passerat just här. Den kom över passagen mellan de båda Styran-sjöarna, förbi nuvarande Styreborg, och fortsatte sedan österut mot Älby och troligen även söderut mot Kronberg-Djursnäs (brun i figur 2).
Fornlämningarna ligger påtagligt längs höjdkurvan för 30 meter och man kan därför anta att denna - eller en aningen lägre nivå - markerar utbredningen av sjön vid järnålderns slut (numera strax under 27 meter efter 1800-talets utdikning).
"Stymninge sjö" nådde i öster upp i höjd med Säby och vikingavägen bör därmed ursprungligen ha följt den bruna linjen men kanske med tiden den svarta genvägen. Runstenar användes ofta som revir- och maktmarkeringar längs vägar och de båda Säbystenarna (röda fyndplatserna) talar då för att det fanns en bro eller ett vad i det nordligare läget. Möjligt är också att den sydvästliga utvikningen på 30-meterskurvan ned mot Säby beror på senare tiders odling.